Det här är Ida Sjöstedts höst. Det jag alltid gillat med Ida är att hon är duktig på att fixa en perfekt mix mellan kommersiellt mode som är bärbart och något unikt som inte känns massproducerat om ni förstår vad jag menar. Det känns personligt, och som en frisk fläkt i modesverige. Hon behövs. Det är vackert och sött men går samtidigt inte över gränsen till att bli barnsligt. Det är fint och jag vill bära det, konstigt att hon inte har fått större genomslag utanför Sveriges gränser.